Familj 4.1

 Namn

 Född

 Död

 Yrke

 Födelseort

  Hemort

Övrigt

 Anders (Lars) Larsson * 

 1855-06-10

 Nomadlapp

 Wilhelmina

 Marsfjäll

Gift 1882 29/3.

Son till Lars Tomasson 1827 h Brita Stina Danielsdotter 1824 – Fam 5.1

 Maka 

 Kristina (Regina) Rodin 

 1860-09-17

 Wilhelmina

Dotter till Nils Johan Nilsson Rodin 1836 hustru Stina Maglena Tomasdotter 1829 – Fam 5.2

 Barn

 (Nils) Mattias **

 1882-04-25

 1974

 Wilhelmina

 Mellansjö, 
 Tärnaby

Gift med Anna Sofia Zakrisdotter t Tärna. Son: Per Andersson

 Kristina Vilhelmina

 1984-03-01

 Lars Andreas

 1988-11-20

 1986-
 05-25

 Hjalmar Andreas

 1888-11-20

 1889-
 02-19

 Anna (Konkordia) ***

 1891-02-18

 Stavanger,
 Norge

(Erik) Albin 

 1896-02-29

 Wilhelmina

Gift med Kristina Stinnerbom – Fam 3.1

 Lisa Ingeborg

 1900

 Wilhelmina

* Anders Larsson

Enligt hörsägen från Marsliden gick Anders Larsson till prästen med Lill-Brita Sjulsson för att gifta sig. Prästen var upptagen och hade inte tid för någon vigsel – därför blev de aldrig gifta. När detta var är oklar, men med tanke på när hon var född så borde detta varit efter han var gift med Kristina.

Ur ”Sydsamer från Bottenhavet till Atlanten”

Vilhelmina norra sameby – Familjer och visten skattelandsvis

Sid 198

”…Mera tillfälliga eremitvisten för äldre samer är kända från Åtnetjejaure eller Åtniken, där ”Lill-Brita” Sjulsson, född 1886, ensam bodde kvar ända till 1940-talets slut, och därtill det tidigare nämnda Avasjö eller Vardofjäll. Dessa samer torde i stor utsträckning ha försörjt sig på fisket i småsjöarna. Lappskattelandet Vardofjäll gränsade i norr med linjen i Vapstälven till Arefjällets eller Arvfjällets skatteland i Lycksele lappmark, nu Vapsten. Vid mitten av 1800-talet var dess innehavare Sjul Sjulsson Skalma, som bland annat hade anspråk på Gämsåive eller Gimse, som senare ostridigt tillhörde Vardofjällslandet…”

** Mattias Andersson

Finns omnämnd på internet påföljande sidor:

”…Under en sommar en bit in på 1960-talet jobbade jag själv tillsammans med Johan och Karl-Filip i röjningen för en ny dämning, denna gång för Ajauredammen. Johan hade blivit motoriserad och vi höll till mitt emot Björknäs på andra sidan Anjona, i Rödingsfors, i nedre delen av det ras som ägde rum på 1940-talet och som fortfarande från Blå vägen ser ut som en slalombacke längs fjällsluttningen. Karriären som skogsarbetare blev dock kort för min del; efter någon vecka hamnade jag på gamla sjukstugan i Tärnaby för att operera blindtarmen. Där fick jag å andra sidan träffa och tala med en äldre man som med stor förtjusning sträckläste Bernhard Nordhs böcker. Han hette Nils Mattias Andersson och jag visste inte då att han var eller skulle bli berömd för sin jojk ”Renarna på Oulavuolie”…”

http://www.birgerekerlid.se/Haallplatser/Bjoerknaes-Taerna 

”…Sommaren 1965 låg jag en vecka på sjukstugan i Tärnaby. I sängen bredvid låg en äldre vithårig man som sträckläste Bernhard Nordhs böcker. Jag minns att han talade om Bernhard Nordh i mycket lyriska ordalag. Som sjuttonåring var det ett sant nöje att lyssna till denne erfarne rumskamrats betraktelser.
Många år senare fick jag klart för mig att mannen ifråga var nomaden Nils Mattias Andersson (1882-1974), smått berömd för sin långa jojk ”Mannen på Oulavuolie” (eller The Man on Oulavuolie, som det heter i en översättning från sydsamiska), en jojk som finns både inspelad och televiserad. Jag tar detta som ett tecken på att upplänningen Nordh var uppskattad även i samiska kretsar….”

http://www.peterswedenmark.se/2009/07/om-bernhard-nord-i-nsd/ 

YOIK LYRICS AS LITERATURE AND TRADITION
Harald Gaski

http://www.hum.uit.no/nordlit/5/gaski.html 

The Man on Oulavuolie

In Tärna, our fist halt, the headmaster of nomad school, Ejnar Grundström, allowed us to use his home as our recording studio. And it was in his living room that we recorded Nils Mattias Andersson’s yoik about the reindeer on Oulavuolie, which at least in regard to the lyrics belongs to the core of our collection, has already been published on various occasions. It has justifiably around both surprise and administration. Thus there is good reason to deal with Nils Mattias Andersson’s background in a little more detail and explain something of the fairly special circumstances behind all the material recorded in Tärna.
Nils Mattias Andersson was born in 1882 in Vilhelmina, where his father kept reindeer. At first he helped his father but moved in 1907 to Tärnaby, where earning were better. After a time he applied for reindeer pasture himself ant the land allowed to him by the authorities included Oulavuolie. The pasture there was excellent and Nils Mattias was skillful in tending his animals. His herd was not large, but comprised well-kept own. According to him, the work in those days was quite different to what it has become today:
“I watched over my herd all the time and therefore the animals become completely tame. I prevented the calves from sucking and milked the cows and made my own cheeses when I was only a little boy. And I had them and saved them until the winter. Yes, reindeer  were tame in those days. If I was away all day and all night, I would never normally have a sleeping bag with me, or food, or a coffee pot. No, you went just as you were to the reindeer forest. You could live nevertheless, for you could milk the cows, they were so tame. I just called to them and stood and peel and then they came and wanted to dig up and lick the ground. And then I crept under them and sucked, I sucked so that I felt good… You can´t compare with nowadays, see. Keeping reindeer now and keeping reindeer then are in no way alike. And now, they can’t travel with a herd reindeer anywhere.”
But Nils Mattias had to give up keeping reindeer while still in his prime.
“I became doddering and crippled, I had carried too much. My bones pressed against each other. I had pain in every part of my body, had to twist and turn all night for pain.”

Världskulturmuseet: 1939.70.0303a-b  ::  sko
Lappskor för man. Ha tillhört nomadlappen Nils Mattias Andersson. (4619).

In the 1950s, the Swedish national radio team of Arnberg, Ruong, and Unsgaard (1969) recorded yoiks in Sami (Sapmi) regions in Sweden. One of the most famous recordings is “The Reindeer on Oulavuolie” yoiked by Nils Mattias Andersson (b. 1882), a reindeer herder from Tärnaby. According to Sami scholar Harold Gaski (1996), Andersson spontaneously created “one of the most beautiful epic poetic pieces we know with Sami impressionistic

3 SPRING 2008 poetry” (para. 2). Gaski, a professor of Sami literature at the University of Tromsø, Norway weaves interpretation through the recitation of Andersson’s yoik (para. 2-5).

First, Andersson focuses on his wife Anna as she sits in the Sami tent (lávvu) and blows into the embers to light the fi re. As his thoughts move to the large mountain, Oulavuolie—distinctive because of a deep fissure—Andersson’s reindeer enter his memories:

“the reindeer run around, run around, run around.”

Children appear in his memory and he tells of a fi shing trip when they catch a fi sh, so big, it frightens them and he is drawn back to the reindeer:

“Oulavuolie’s beautiful reindeer are finer/Oulavuolie’s tall reindeer are finer.”

Andersson uses the specialized language of the Sami to “differentiate the animals according to age, gender, and appearance. The reindeer are beautiful, but Oulavuolie with its glacier is dangerous” (para. 3).

Oulavuolie’s huge ice fi ssure/ice fi ssure/huge ice fi ssure has sucked up my beautiful tall ones/my beautiful slender reindeer.

Andersson leaves his reminiscence and returns to the present.

But now I have grown old/grown old, grown old and my tall ones have changed/changed, changed
They are no, are no, are no longer.

He remembers the reindeer with the swaying antlers, the beautiful ones who stood pridefully aloof,

When I was the man on Oulavuolie/the man on Oulavuolie.

Closing his journey, Andersson approaches the tent again. His wife blows into the embers, trying to ignite the fl ames. He ends the poem with a dual image: age and vanishing memory.

And it is the two of us/Our memory, memory of us/ vanishes, vanishes.

We remember and we have forgotten/We are both old (para. 4)

As a reminiscing, reindeer yoik, this epic poem also refl ects the attitudes toward the Sami in the 1950s and 1960s, Gaski (1996) summarizes. The Sami life was disappearing with the disappearing herd. There is a vulnerability about that which no longer exists, “one which expresses a greater sorrow for ‘the tall ones’ which…are no longer vital, than for the fact that ‘the memory of us/vanishes’” (para. 5). Gaski contends that because Andersson’s yoik was recorded and continues to be recited and interpreted, this yoik becomes part of the Sami consciousness, transformed from ‘the defeatist abandonment of culture’s distinctiveness’ (Gaski, para. 5). 

Ljudupptagningar:

Ljudupptagningar som finns hos
STATENS LJUD- OCH BILDARKIV
DATABASEN FONOGRAFCYLINDRAR

TITEL/TITLAR:
TILL SONEN ANDERS OSKAR SÖREN SOM DRUNKNADE ÅR 1913 1 ÅR 10 MÅN GAMMAL  

ARTIST/ARTISTER:
ANDERSSON, NILS MATTIAS     

ANMÄRKNING:
EJ KOMMERSIELLT UTGIVEN
ETNOGRAFISK INSPELNING AV KARL TIRÉN 8/1 1914 I LYCKSELE
MANLIG JOJK
TIRÉN 136

FONOGRAFMÄRKE:
FONOGRAMMÄRKE SAKNAS

SAMLING:
TIRÉN

Ljudupptagningar som finns hos
STATENS LJUD- OCH BILDARKIV
DATABASEN FONOGRAFCYLINDRAR

TITEL/TITLAR:
MARKNADSSÅNG  

ARTIST/ARTISTER:
ANDERSSON, NILS MATTIAS     

ANMÄRKNING:
EJ KOMMERSIELLT UTGIVEN
ETNOGRAFISK INSPELNING AV KARL TIRÉN 8/1 1914 I LYCKSELE
MANLIG JOJK
TIRÉN 130

FONOGRAFMÄRKE:
FONOGRAMMÄRKE SAKNAS

SAMLING:
TIRÉN

Jojk : en presentation av samisk folkmusik

Stockholm : Caprice, p 1997

Spår 

15. Prästjojk / (Nils Mattias Andersson, Tärnaby)

16. Renhjorden på Oulavuolie / (Nils Mattias Andersson, Tärnaby)

Här kan man lyssna på Mattias när han jojkar Renhjorden På Oulavuolie och Prästjojk:

http://www.amazon.com/gp/recsradio/radio/B000009RMW/ref=pd_krex_dp_001_016/183-2520234-5846216?ie=UTF8&track=016&disc=001

Andersson, Nils Mattias, f. 1882 (sångare)

Jojk om skidan som gick av [Ljudupptagning] / Mattias Andersson , 1943

Ingår i: ULMA Gr 1009 A-B [Ljudupptagning]. - 1943. ; ULMA Gr 1009 A:01